ejohansson

Har haft den mest jobbigaste dagen på länge! Imorse försov jag mig till min körlektion som började vid åtta, när jag väl var påväg dit hoppade min kedja så jag kom ännu mer försent. En olycka kommer sällan ensam brukar man säga, och bättre än det kan det bli det inte när man är uppstressad.

Tiden som jag hade hos min "läkare" idag gick väl okej! Kan inte säga mer än att det är det som tynger mig, alla funderingar, tankar och framför allt alla känslor som bubblar över vid samtalen, jag har svårt att sätta ord på hur och vad jag känner och tänker. När jag går där ifrån snurrar allt runt i huvudet. Jag vet inte mycket mer än att en förändring måste ske, jag måste ta tag i detta innan det är för sent och innan det går ännu längre. Det känns som det är nu eller aldrig, men vart ska jag börja???

Tror jag ska ta mig en promenad och rensa mina tankar lite nu. Detta kan nog vara en av dom finaste låtarna, lyssna!